Dag 17

nu har det gått 17 dgr sedan min bröstförminskningsoperation och det är fortfarande himla oskönt, det skaver och det känns som om brösten ska explodera, ao ao….

Stygnen ser fina ut dock, men ni kan förstå min frustration när man ”bara” haft sportbhn dygnet runt i 17 dgr, men ska ha den ytterligare 2,5 månad till. Minst! Men det är ju värt det i slutändan…

Jag skriver detta för er som funderar på eller drömmer om att kanske få hjälp med alldeles för tung byst, och det gör ert liv en aning omständigare att leva.

Dag 10

Den 10e dagen var det dags för mig att ta bort tejpen och tvätta såren, och det var en aning oroande. Tejpen satt ju enormt hårt.

Sköterskan sa åt mig att jag skulle ta bort tejpen lite i taget och det känndes nästan som om man skulle riva upp såren när det torkade blodet följde med tejpen ut. Det tog sitt tag och det var en massa indragna andetag och grimaserande innan man fick bort tejpen.

Det är någorlunda komiskt hur lite chockad jag blev efter all tejp var borta, de hade valt att sy ”inåt” så det syntes inte så mycket, man såg bara lite stygn men inget som såg hemskt ut alls. Dock vart det på ett ställe som det fortfarande kom lite blod, eninget som var infekterat eller nånting.

Nu fick jag duscha, usch vad försiktig jag var, man ska ju ha på massor ed vatten för att rena såren, en man får ju ändå vara lite noga.

Efter dusch osv, får man dutta områdena torra, absolut inte gno med handduken utan dutta torrt, och sen så klipper man till nya fräscha tejpbitar och sätter över ärren igen.

Så håller man på var 14 dag i minst 3 månader till. Det är inte direkt en dans på rosor att förminska sina bröst, men i framtiden kommer jag dansa mycket lättare när allt är läkt=)

Dag 3

Här är dag 3 ur hur det var för mig att förminska brösten.

Dag 3 vaknade jag runt halv 8, man sover faktiskt ganska bra på sjukan, trots allt spring, fast å andra sidan har jag alltid sovit ganska tungt. Man får äta frukost och jag valde att få gå till dagrummet och äta och titta på TV istället för att ligga i sängen. Man blir trött på sängen ganska snabbt. Nu är man ganska stel, det svider en del och bysten känns tung och stel, trots att man tagit bort istället för att sätta dit;). Det känns i såren när man går.

Man börjar irritera sig på kanylen i armen för man har lite bök med att böja den när den sitter där. Så man får helt enkelt äta med den armen som är befriad från kanylen. Sen är det bara att sätta sig i sängen, göra ltie vad man känner för, läsa eller surfa eller sova. Idag får man ju åka hem, så det är bara att vänta ut tills man får möjlighet att åka hem och har träffat alla läkare.

Först kommer en sköterska och tar bort kanylen, så man slipper den. Sen kommer kirurgen som opererat dig + ett gäng med sköterskor och det är dags att ta bort bandaget och undersöka hur brösten ser ut. Nu får man se hur mycket som tagits bort, och för min del var det ett halvkilo per bröst. Inte för att man direkt kan hänvisa till hur mycket det är så, men det känns som halva mina faktiskt. Jag hade inte en enorm byst, men tillräckligt stor för min kropp, att jag skulle reagera på dem. Min bröst är nu stenhårda och ganska mycket tejpade. Tejpen som sitter ska sitta kvar i 10 dagar, sen ska man fortsätta tejpa med microporetejp (kirurgtejp) så länge som man bara kan, minst 4 månader för att ärren ska blekna och bli så fina som möjligt. Komiskt nog börjar jag fundera på om de har lagt in något också eftersom de är så hårda, men så är ju inte fallet.

De kollar läget, klämmer lite, kollar hur mycket jag har blött igenom, och det är inte så farligt, allt ser bra ut. De ger mig en såkallad Nätbh, som jag nu ska ha på mig dygnet runt i 10 dgr. Ser ungefär ut som en sportbh fast i mjukt material.

Innan jag får åka hem helt, så får jag en massa papper, 3 sprutor som jag måste ta själv varje dag i magen eller låret som är blodförtunnande, för att jag inte ska få några proppar. Man tar sputorna sammanlagt 5 dagar ungefär vid samma tidpunkt varje dag. Det är inte så farligt som man kan tro, jag blev nervös att jag skulle ta dem själv dessutom. Man blir lite tuffare när man gjort det ett par gånger och efter man ändå har gått igenom att göra en operation så är en spruta inte så mycket att nojja över, det kommer man underfund med.

När man åker hem säger man hej då till alla man lärt känna och pratat med och sen så är man ute. =)

Jag åkte hem och vilade och sov ganska många timmar.

Jag kommer fortsätta informera om hur det går för mig lite då och då i bloggen. Om 10 dagar ska jag jag byta tejpen, då kan jag också duscha området lite försiktigt, men innan 10 dagar får området INTE bli blött. Och så ska jag ta på mig en egen sportbh, som också ska bäras dygnet runt i månader framöver. Efter ca ett halvår ska jag komma tillbaka på kontroll, då har brösten börjat nå sin slutgiltiga form.

Dag 2

Detta är andra dagen ur ”hur detgår till när man ska göra en bröstföminskning.

När du vaknar upp klockan 6 (jag försov mig givetvs till 07.15, men det gjorde ingenting) ska du duscha. Då måste man använda de 2 svampar som man har blivit tilldelad och det schampoo man fått i en liten burk, inga andra produkter. Man ska tvätta sig grundligt i 2 omgångar.

Sen får man klä på sig ren skjorta, rena landstingstrosor (som är riktiga Bridget Jonestrosor) och rena strumpor. Man får inte gå med strumporna på golvet utan måste ha inneskor.

Medans du har duschat har de bäddat rent i din säng, och du får gå och lägga dig igen. Cirka en timme innan du ska in på operationen kommer de att ge dig lite piller, mestadels värktabletter, men också en lugnande. Och så klär de på dig andra tunnare knähöga strumpor för att du inte ska frysa så mycket när du vaknar efteråt. Sen är det bara att vänta till de hämtar dig.

Ungefär 10 minuter innan de hämtade mig började jag känna mig ganska trött och lite smågroggy, inte så överdrivet men gäspade nästan käkarna ur led.

När det börjar bli dags kör dom iväg med dig och du ska nu till operation. Väl där klär de på dig 2 stycken duschmösseliknande (såna stora fluffiga) saker på huvudet för att hålla undan ditt hår. Reser dig upp och du får kliva i typ foppatofflor och trava bort till britsen. (Med lite hjälp eftersom man är lite smågroggy) Jag gick ju mest och pratade en massa konstigt och skämtade och grejjade och det rörde mig faktiskt inte i ryggen vid detta laget att jag verkligen skulle opereras precis nu, för att jag fått lugnande. Dom vände på min sjukhusskjorta så knapparna var bak istället för fram och så skulle jag gå och lägga mig på britsen, med armarna ut. (Kännde mig lite som Jesus på korset , i den positionen, för man ligger nästan så) De sätter på en massa klisterlappar som sedan ska mäta puls osv, och en ganska stor lapp på låret som är iskall, vilket dom berättade lite skämtsamt innan (ha i åtanke att de som grejjade med mig innan operationen, var jättegulliga och skämtsamma, så man slappnade av ännu mer). Sen sätter dom i nålen i armen, och pratar med en hela tiden. Man får andas in i en mask, som dom säger att detta är frisk luft och det börjar pirra i hela kroppen. Sist säger dom att dom sprutar in narkosen, säger Godnatt, Sov Gott varpå jag säger -”Vi ses på andra sidan” och sen poff…Jag vaknar upp på uppvaket och sen min fina karl sitta brevid.

Alla reagerar olika på Narkos, viss mår lite dåligt, fryser och är lite virriga ett tag efteråt. Jag vaknade som efter en vanlig natt,mådde inte dåligt och var helt klar i huvudet.

Jag fick åka tillbaka till min avdelning ganska fort eftersom jag mådde så bra när jag vaknade, och nu var jag heltejpad över brösten. Hade inte ont för fem öre. Var dock jättehungrig så min karl fick tigga till mig en macka på min avdelning. Trots dropp kunde jag äta en häst känndes det som.

Jag umgicks med min karl och vän hela eftermiddagen sen på sjukhuset, men sov en stund efter det att de åkt. Åt vid matstunderna, läste lite och surfade på min dator som jag hade med mig. Värktabletter fick man ungefär var 6e timme. Som består av 1 diklofenak och 2 panodil.

Jag hade inte ont alls, men framåt senare kväll när jag försökte sova började det svida ganska braoch det var ett tryck mot bröstet som gjorde att det var lite tungt att andas, men som tydligen var helt normalt. Jag var uppe och travade lite, drack lite kaffe, kollade på TV (det var skönare att röra på sig en stund), fick lite till tabletter, sen sov jag gott hela natten. Dock vaknade jag några gånger under natten av att sköterskorna var och klämde på brösten, de ville kolla så det inte blödde ut för mycket. Det får inte blöda för mycket, och det får inte börja göra ont uppe eller på sidorna av brösten. Det ska bara kännas i själva operationssåren. Gör det ont uppe eller på sidorna så har det kommit in för mycket blod inuti, som måste åtgärdas.

Dag 3 Kommer imorgon.

Dag 1

Etersom jag genomgår en bröstförminskning vill jag dela med mig av mina upplevelse för er som själva vill genomgå en. Lider man av tung byst så brukar ofta tankarna gå åt detta hållet.

Dag 1

Du kommer in till sjukhuset och får ta blodprover i armvecket, cirkus 3 rör. Sen går du vidare till avdelningen som du ska läggas in på. Där får du sitta ner och vänta tills du blir tilldelad ett rum/säng.

När du fått en säng så kan du lägga in din saker och sätta dig att vänta med en kopp kaffe och vänta på alla läkare du ska träffa och prata med. Först kommer avdelningschefen och pratar lite allmänt med dig, och undrar om du har några speciella frågor. Sen får du vänta på Chefssköterskan som kommer berätta hur allt kommer att gå till med din operation, vad man ska undvika och vad som gäller när du kommer hem osv, du kommer få ett papper där allt står. Dessutom kommer du vägas. Sköterskorna kommer ge dig Tvättsvampar, ”schampo” och kläder och berättar hur de ska användas och när.

När allt detta är färdigt får du vänta på din kirurg som kommer och disskuterar slutresultatet och dina önskningar och kommer att börja rita på dig inför operationen.

Sist får du träffa Narkosläkaren som tar reda på om du är allergisk mot något, vad du äter för mediciner osv.

Sen är du fri att göra vad du vill..Vill du gå iväg och äta, shoppa eller vad som helst så har du hela eftermiddagen på dig. Du serveras middag annars på sjukhuset och kvällsfika.

Sist denna dagen innan du får sova kommer du att få ta en Blodförtunnande spruta i magen eller i låret, själv helst, eftersom dessa sprutor ska tas 5 dagar i sträck och även hemma då.

Sen får du sova hela natten för att sedan vakna klockan 6 på Morgonen.

Dag 2 kommer imorgon.

Efter 10 års Väntan…

Imorgon kommer jag åka iväg, och det är inte vart som helst utan mot en dröm som ger mig skräckblandad förtjusning. Eftersom detta är en Smink OCH skönhetsbelägen plats för mig så känner jag att jag kan dela med mig av detta till er.

Många tjejer ute i Sverige och världen sitter nog just nu och önskar att få genomgå det jag ska genomgå, för att får kunna bli mer rörlig och fri i sitt liv. Att får slippa värkande axlar och ryggar och kunna köpa kläder i vanliga butiker.

Många sitter nog och antar att jag ska in på en BP (bypass) nu men så är inte fallet, i mitt fall gäller det en Bröstförminskning, som jag har fått godkänt av Landstinget. Detta är en dröm jag har haft länge och jag är livrädd, men tacksam för att det äntligen är dags.

Förhoppningsvis kommer jag efter detta få en lättare vardag, och jag kommer återkomma om några dagar, om allt går som det ska!

Ta hand om er!